Bristen på motivation för att blogga och känslan av att jag inte har något att komma med för att motivera andra i sin träning är anledningen till en dryg månads uppehåll här ifrån. Men på Instagram har man varit lite flitigare.
Det som har tagit upp min vardag det senaste är fokusen på att få iordning på mina axlar. Jag skrev tidigare om att jag var på en slätröntgen där de visade sig vara 5 respektive 7 mm glapp i AC-lederna. Remissen till en MR skickades och tiden blev den 9:e, så nästa vecka.
Kör min rehab och och rörlighetsträning så mycket kroppen mäktar med. Och det sker framsteg, även om det är i ultrarapid så händer det någontig.
Efter min lilla fadäs med att tappa 130 kg skivstång på knäna i från rack när jag missa i en hang squatclen så är jag nu nästan bra igen. Så länge jag kör med knäskydd känns det ok. Så pass bra att det blev ett pers i veckan. 15 reps på 100 kg i fronböj 🙂
Har börjat träna med Martin och Ida lite grann igen. De kör mest på Nordic Wellness men är helsålda på CrossFit efter några pass ihop på Göta. Idas potensial är enorm. Stark, uthållig, grym rörlighet och kroppskontroll, explosiv. Helt lämpad för CrossFit 🙂 Skall bli vansinnigt roligt att börja köra mer ihop alla tre och trologtvis blir det tävling även för Martin och Ida.
För min egna del när det gäller tävlingar så är det Solid Open som ligger närmas i augusti-september-skiftet på Stockholm Stadion. Men den kommer jag tyvärr inte att delta i. Väldigt synd så jag hade tur att direktkvala mig via en 16:e plats på MK Open i Falun.
Men efter Falun sa axlarna ifrån ordentligt. Kunde inte såva på sidan eller ens lyfta dem över huvudet på flera veckor. Inget fel på MK’s programering utan det var mina axlar som redan var sarjade sedan innan.
Inte en enda snatch sedan Falun, och förts en vecka sedan jag prövat fjäderlätta jerkar och pull-ups. Men dagen efter ett pass med ttb och pull-ups är inte rolig. Så nu skall de bli bra från grunden!
Att tävla är skoj, inte för att hävda sig eller ha möjligheten att vara bättre än någa annan. Utan det är hela grejen, förberedelserna, gemenskapen med de andra som skall tävla både före, under och efter en tävling. Att åka iväg och peppa varandra vänner imellan, och att träffa nya vänner! Att pressa sig själv och prestera bättre än vag jag har gjort tidigare. Det är hela grejen att tävla för mig, sen att vinna är en bonus. Men då vill jag verkligen ha gjort mig förtjänt av det!
CrossFit Games är avverkat och på damsidan så blev det som jag både trodde och hade hopats på, Samatha Briggs. Hon vann Open, Regional och Games. Hon är helt klart bäst i år, synd bara att Annie Thorsdottir inte kunde medverka pga en diskskada som hon ådrog sig i vintras och som brast upp igen under Open.
På herrsidan så var det som väntat, för tredje året i rad. Suveränen Rich Froning! Han är bäst när det verkligen blir traditionell CrossFit.
Lämnar er med en motivationsvideo som heter duga. Man får verkligen sådant sug och blir så jäkla pepp på att dra till boxen och riva av en brutal jäkla metcon när man ser detta klipp.
